| |
|
Polka
¿yczy Jubilatowi du¿o
zdrowia i promiennego u¶miechu w kolorze
soczystych maków.
Zdjecie
Sebastian Tomaszewicz
|
|
|
|
|
| |
50 år av stöd och
prövningar
Rudolf Basista är kyrkoherde i S:t Nicolai kyrka i Ystad.
På söndag firar församlingen hans 50-års jubileum med en högmässa.
Ystad
På söndag firar Rudolf Basista 50 år som katolsk
präst. Hans yrkesval har inneburit många prövningar, men också gett
honom ett nytt hem i Sverige.
- Jag har varit här i 33 år nu och jag tänker
stanna kvar. Det är här jag vill åldras och bli begravd, säger Rudolf
Basista.
Den katolska S:t Nicolai-kyrkan ligger i en ombyggd gårdslänga ett
stenkast från gågatan. Kyrkan är en samlingspunkt för katoliker från
hela sydöstra Skåne. Många av medlemmarna har invandrat till Sverige
från katolska länder.
- Men jag blir ledsen när folk säger att det är en polsk kyrka. Hit
kommer inte bara polacker utan också svenskar och filipiner och många
andra, berättar Rudolf Basista.
Själv föddes han 1933 i Piekary i Polen, där han ingick i en stor
syskonskara på åtta barn. Pappan var bagare, men tvingades ut i
kriget.
- I vårt område fanns det många
kolgruvor, som både tyskar och polacker ville åt. Det var en eländig
tid, säger Rudolf Basista.
Under kriget bestämde sig den 13 åriga Rudolf för att flytta från
Piekary och han började på en internatskola för pojkar som ville
utbilda sig till präster.
Celibat
I tolv år studerade han filosofi och teologi.
Den 22 juni 1958 prästvigdes han. Han var då 25 år och löftet han gav
innebar bland annat ett liv i celibat.
- Det har varit en livskamp. Jag är
tacksam för den förståelse jag har fått av Gud och människor i
församlingen. Utan det stödet vet jag inte om jag hade orkat,
konstaterar Rudolf Basista.
Beslutet att bli präst inom katolska kyrkan var varken självklart
eller enkelt.
- Jag har många gånger undrat om jag har
valt rätt väg. Om jag befinner mig på rätt plats, säger Rudolf Basista.
Kommunisterna i Polen var inte förtjusta i de katolska prästerna.
- På ett sätt var de också religiösa och
de kunde bli svartsjuka om ungdomarna kom till oss, säger Rudolf
Basista.
Han kände sig förföljd och hade obehagliga samtal med hemliga polisen.
Han var tacksam när hans överordnade föreslog att han skulle börja
arbeta i Sverige.
- Jag blev väldigt glad. Jag hade ju sett
svenska filmer av Ingmar Bergman, som jag tyckte var mycket rörande.
Medan kommunisterna bara visade förakt såg jag i filmen hur de bad
gemensam bordsbön. Det var en stark upplevelse, säger Rudolf Basista.
I Sverige satsade man också på idrottsplatser och vandringsleder,
vilket var något att han under sin egen barndom bara hade kunnat
drömma om.
Få ungdomar
När det gäller församlingens framtid känner han
missmod. Den rådande samhällstrenden gör att ungdomar vänder sig från
kyrkan.
- Unga i dag är sin egen Gud. De är så
självsäkra. Men det leder till hopplöshet och droger. Man behöver en
ande eller kraft. Har man en relation till Gud känner man sig inte
lika ensam, säger Rudolf Basista.
Han kan dock tänka sig att andligheten åter kan få ett uppsving. Under
sina 75 år har han sett samhällstrender komma och gå och förvånades
inte minst över kommunismens fall.
- Plötsligt var det ingen som kom till
rörelsens möten längre. Det skedde utan någon särskild orsak. Så är
det med tidens trender.
Emilia Söelund
Publicerad: 17 maj 2008, 05:30 |
Prezes
Informuje
wydarzenia
|
działalność
|
kalendarz |oddziały
|
sponsorzy
|
partnerzy |
MPS
